Vinter i paradiset!

Knarrande snö under kängorna. Gnistrande snökristaller. Ljust, rent och vackert! Det är ett nöje och en njutning att utföra de dagliga sysslorna när det är vinter i mitt paradis!

Bilen lastat med kött av högsta kvalité!

Jag har varit på slakteriet och hämtat hem köttet av stuten August och de tre bagglammen. Slakteriet ligger i Huddungeby norr om Heby. Aldrig varit där? Inte jag heller. Det var inte lätt att hitta. Snön föll och snöröken yrde. Inga skyltar någonstans, ingen webbsida med färdbeskrivning, p g a rädsla för djur/kött/pälsterrorister. Ja, det var ett riktigt äventyr att ta sig till Faringe slakteri.

Nu ligger köttet färdigt i min bil för utkörning till de som har beställt lådorna av mig. Nästa utkörning blir veckan före jul. Då är det Värmlandskött som ska levereras! Du har fortfarande chansen att tinga en låda nöt, lamm eller gris!

Tänkvärt!

Så här ser det ut! Det krävs två års hårt arbete för att få fram ett riktigt fint, högkvalitativt kött och, precis som framgår av artikeln, så det ställs höga krav på oss köttproducenter, inte minst vi som väljer att producera ekologiskt och med säker djurhantering.
Priset hon nämner i artikeln är när man säljer djuret till slakt, d v s inklusive ben, hud, klövar, etc d v s inklusive de delar som sedan tas bort. När man, som jag, tar tillbaka djuret för egen försäljning tillkommer kostnader för slakt, styckning, paketering och transporter.

Adjö, Good Bye, Auf Wiedersen till August och bagglammen

Idag kom äntligen bilen och hämtade stuten August och de tre bagglammen till slakt. Jag har valt att skicka dem till Faringe Kött och Slakt AB i Huddunge, som är ett litet, familjeägt slakteri. En anledning varför jag valt dem är att, de är ett slakterier där inga djur skadas och, djuren hanteras lugnt så att de inte blir fulla av adrenalin och andra stressrelaterade hormoner. Rent, ekologiskt, närproducerat kött från djur som hanterats lugnt och som bara har fått gräs att äta. Rika på omega-3, mört och marmorerat kött!

Det gick lätt att få på bagglammen, men det blev lite knepigare med August. Han ville inte skiljas från sina fränder, så vi fick fösa ut honom och en av korna, så att de två gick tillsammans till slaktbilen. Sedan vallade Ingmar, chauffören, ombord August och jag vallade tillbaka Ambrosia (709) till de andra korna. 

Ciccoria har flyttat!

Idag när jag kom ner till min Angus så hade Ciccoria flyttat till kvigornas bås. Jag tittade på henne och hon tittade tillbaka på mig. Då gav jag upp! Nu har jag försökt flytta tillbaka henne till kalvbåset flera dagar i sträck. Jag har jagat henne på åkern, på vägarna, på foderbordet - idag orkade jag inte. Hon får vara kvar hos kvigorna under dagen, så får jag be Rebecca och Mårten att hjälpa mig att flytta henne lite senare.

Ciccoria på upptäcksfärd!

När jag kom ner till ladugården hade Ciccoria övergivit sin favoritplats, som är på foderbordet, och var ute och spankulerade. Hon var och nosade på fåren, åt lite grön gräs i diket, sniffade lite på ensilagebalarna och följde mig hack i häl för att se om jag möjligen hade något gott att bjuda på. Det tog några vändor innan jag slutligen lyckades att valla tillbaka henne till sin box hos de andra kalvarna. Där blev hon omedelbart bortknuffad av de större. Liten och ensam stod hon i ett hörn och tittade på mig med sorgsna ögon. Det var som om hon ville säga: "Se nu, hur jag har det!"

Tycker inte om snö!

Igår upplevde mina höns snö för första gången i sina korta liv. De var mycket tveksamma. Idag var de direkt avvaktande. De ville inte lämna sitt torra, fina hönshus utan stod bara i dörröppningen och tittade bekymrat på den vita, blöta världen därutanför. Några gick tillbaka in och satte sig på sina sovpinnar. Anar jag en liten hönsprotest?!

Är man minst så får man vara smart...

Yngsta kalven, Ciccoria, är en månad yngre än de andra kalvarna, så hon har ibland lite svårt att knuffa sig fram till maten. Det har hon nu löst på det eleganta sättet att hon kliver in och ställer sig mitt i maten och där härskar hon utan konkurrens, för de andra kalvarna är så stora så de kan inte ta sig in. Ibland lägger hon sig rakt över foderbordet och tar sig en liten tupplur. Då kommer ingen av de andra kalvarna åt sin mat...

Skitgöra...

Det dagliga skitgörat, d v s mocka hos kor och hästar. Men, jag har skaffat mig en bra skrapa, så det går ganska fort och smidigt. Jag tänker på vilka fina biceps och triceps jag kommer att ha 'beach 2011'. Mina rabatter och fält kommer att blomstra när vi kör ut all denna gödsel nästa år. Bara fördelar alltså... eller? NOT!

Allhelgonajakt på Vassunda Örby

Idag är det älgjakt. Ett sällskap på åtta damer och herrar har samlats under ledning av jaktledare Agneta Wretner i arla morgonstund. Först går drevet med hundar uppe vid gården för att senare, efter lite ärtsoppa med tillbehör, fortsätta på gårdens skogsskifte. Jag hoppas på älgkött!

Fårdamernas Lukas - den uppvaktande charmören

I måndags anlände baggen Lukas. Han är riksbedömd, har fin stamtavla och högsta status. Hans uppgift här i livet är att se till att hans damer har det bra och blir ordentligt uppvaktade. Sen räknar vi med cirka 10-12 små fina lamm i början av april. Lukas kommer att bo kvar här på gården i två år. Sedan får han åka vidare i sitt uppdrag som betäckare.

För den som är intresserad av ekologiskt uppfödda får - på bara naturbete och hösilage från egenodlad vall: Jag kommer att ha fyra halvor lamm, styckade och paketerade, till försäljning i december. Pris: 99 kronor per kilo för lådorna. Jag vet inte vad slutvikten per låda blir ännu. Först till kvarn...

Reflektioner under min morgonpromenad...

Delar av texten ur Björn Afzelius sång 'Tusen bitar' kom till mig under min morgonpromenad idag:

"... Det sägs att det finns alltid nå'nting bra i det som sker,

och tron är ofta den som ger oss styrka.
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
när ångesten och ensamheten kommer.

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Så man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger Du att Du är min vän så är Du kanske det..."

Förflyttning av djur

Betet i hagen är slut och den kylan börjar att komma. Nu är det dags att flytta kreaturen till sitt vinterviste som stått iordningställt sedan länge. Jag kommer att få in djuren i vintervistet en vecka tidigare än förra året. Med planering och hårt arbete har allt flutit på fantastiskt bra denna höst! Bara glada, trevliga, proffsiga människor, som kan det här med kor, att samarbeta med. Allt har verkligen gått lekande lätt! 


Själva förflyttningen gick till så att Nichlas och jag vallade in kreaturen i behandlingsanläggningen. Sorterade dem efter storlek och körde upp dem till vintervistet där de sorterades in i sina respektive fållor. Tre vändor och alla var på plats. Sedan fick Nichlas hund Lack valla in fåren i sitt vinterviste. Det var en elegant uppvisning av husse och hund!