Rastgården färdig

Häromdagen var jag på Edeby rytteri borta vid Almunge och hämtade beställda grindar till fårens rastgård. Det är roligt att se hur man på andra gårdar kombinerar olika aktiviteter för att få verksamheten att gå ihop. Ingen verkar att klara att bedriva djurhållning utan att ha ett arbete, eller flera olika verksamheter, vid sidan om. På Edeby arbetar Johan m fl med ridskola, turridning, fårhållning, försäljning av fårgrindar parallellt med försäljning av lokala produkter i egen butik. Johan arbetar också med att bygga webb-sidor. Är det inte konstigt att det ska vara så svårt att försörja sig på djurhållning?

Nå! Tillbaka på gården monterade jag den nya rasthagen och släppte ut fåren. Nu kan fåren fritt gå mellan sitt vinterviste inomhus och sin rasthage ute vid Mollbärsträden. Jag har väntat tills nu med att iordningställa rastgården då fåren blev sent klippta och jag tyckte att det var lite väl kallt för dem att vistas ute innan ullen hade växt ut igen. Nu är vädret lite mildare och det märks att fåren trivs. Det underlättar också för mig att jag kan servera deras mat utomhus i stället. En bal ensilage räcker för två veckor. Sedan kommer Sven med traktorn och hjälper mig att lägga fram en ny. Smidigt!

Tid att leva!

Nu har jag lärt mig ett nytt uttryck: I USA kallas människor som valt samma väg som jag för ”downshifters”. Vi är människor som frivilligt valt att lägga in en lägre växel på vår framfart genom livet. Vi är beredda att byta pengar mot tid. Vi vill ha mer utrymme för reflektion och nära relationer. Vi vill ha ren och obesprutad ekologisk mat. Vi vill ha ”ett liv före döden”. 
Förut snurrade allt mycket snabbare. Med sprängfylld almanacka pendlade jag, först flera år till Stockholm (tre timmars pendling per dag) och sedan några år till Uppsala (en timmes pendling per dag). Parallellt stressade jag runt mellan dagislämningar, jobbmöten, kvällsundervisning, föräldramöten och fotbollsträningar. 
Samtidigt pågick den stora köpfesten – det skulle vara designerjeans, prylar och resor. Även om jag emellanåt föll ihop av stress, reste jag mig snabbt igen och rusade vidare. Det här livet gav mig sömnproblem och övervikt!
Det liv som jag lever idag - det får mig att må bra! Sömnen är god, kilona rasar, m a o knopp och kropp på topp!

Fjärilarna dör ut!

Läste i tidningen strax före jul att enligt organisationen Butterfly Conservation minskar fjärilarna i takt med att deras livsmiljöer försvinner – ängsmarker och betade hagar som under lång tid brukats med småskaliga metoder. Under de senaste årtiondena har markerna övergivits eller övergått till att brukas intensivt.

Entusiaster och forskare har samlat information från 3000 platser i 15 länder. Uppgifterna visar att populationen av 17 vanliga fjärilssorter minskat med 70 procent på 20 år. Bland dem aurorafjäril, skogsvisslare och svartfläckig blåvinge.
Resultaten visar på den dramatiska utarmningen av biologisk mångfald i europeiska kulturmarker. "Vi måste ställa om EU:s jordbrukspolitik så att den gynnar höga naturvärden istället för som nu överproduktion", säger Martin Warren på Butterfly Conservation.
Fjärilar är, liksom fåglar, viktiga indikatorer på tillståndet i miljön och på den fortgående utarmningen av biologisk mångfald. Med fjärilarna försvinner också humlor, spindlar, fåglar och växter. 

Så vill du ha kvar fjärilarna - ät närproducerat naturbeteskött från gårdar som arbetar småskaligt och som har rejält tilltagna betesmarker till sina djur!

Daglig hjälp

Tänk så trevligt att ha en liten assistent som deltar i alla de dagliga sysslorna! När jag ska plocka i disken i diskmaskinen hjälper hon ivrigt till att slicka alla tallrikar som hon kommer åt. Ligger det någon tidning framme, inom räckhåll, så ser hon genast till att den förpassas därifrån. Skor som glöms kvar på hallgolvet förflyttas omedelbart till annat ställe, gärna under soffor och stolar, så att de inte står synligt och skräpar...  Även vedpinnar förflyttas med fördel. Drar jag på täckbyxorna hjälper valpen till och drar åt andra hållet så att de blir sträckta. Ska jag knyta mina kängor så är Cheren där och ser till så att skosnörena blir ordentligt spända.

Kaffesump, hönsgödsel...

Jag tänkte att det skulle bli lite fart på mina blommor i fönstren så jag har tagit del av lite olika tips på internet. Ett tips är hönsgödsel,- och sådan har jag ju gott om.  Man tar hönsgödsel och har den i ett kärl samt slår kokande vatten på gödseln. Efter ett dygn är gödseln färdig att slå på krukväxterna, och efter ett par veckor börja blommorna slå ut. Det låter bra,- skall prövas!

Ett annat tips är kaffesump som är ett bra gödningsämne för krukväxter. Man blandar sumpen i översta jordlagret i krukan. Sumpen skyddar även växterna mot gröna bladlöss. Inte för att jag tror att jag har några sådana, men kaffesump producerar jag varje morgon när jag gör min frukostespresso,- så mina blommor kommer att bli rikligt försedda! 

Från min vedspis kan jag plocka nästa gödningsämne: kolbitar som stöts sönder i ett gammalt bleckkärl. Vatten tillsätts och blandas väl om med kolen. Därefter silas det och används för att vattna. 

Jag undrar om jag ska ta och pröva sump i blomkrukorna som står i det ena fönstret, hönsgödsel i det andra och kol i det tredje, för att se vad som fungerar bäst. Hmmm!? Jag återkommer om två månader med rapport om resultatet!

Kvällsmys

Varje kväll efter middag, kvällspromenaden och en dusch (det är bara jag som duschar) slår vi oss ner i fåtöljen, Cheren och jag. Jag läser en tidning, en bok eller ser en film. Cheren bökar runt ett tag. Tuggar lite på min tidning, har dragkamp med tofsarna på filten, tvättar sig, provar olika sovställningar och lägger sig till ro. Mysigt tycker vi.

Mocka och mata

Allt fungerar så mycket enklare denna vinter. Jag har fortfarande två vattenkoppar hos korna som fryser när det blir kallare än minus tio grader,- så lite arbete med att koka vatten och bära ut har det varit. Två av vattenkopparna är utbytta mot svenska koppar som klarar ner till minus 25 grader Celsius. Sven kommer och levererar hösilage varannan vecka och lägger då även fram mitt egenproducerade ensilage på foderbordet både till kor och får. Rune kommer med jämna mellanrum och mockar ut på betongplattan. Så vad gör jag...

Jo, varje morgon går jag min runda: släpper ut hästarna, matar och mockar. Hämtar mina dagliga frukostägg hos hönsen, matar, mockar lite och krattar rent runt kornas foderbord och ströar deras vinterviste, kollar vattenkoppar, ser till fåren och tar en daglig skogspromenad med den lilla valpen. Än så länge tar vi bara den korta promenaden. På kvällen tar jag ett nytt tillsynsvarv till alla djuren. Söker lite olika arbeten, fixar lite administration, läser mycket, plockar lite, har påbörjat en stickning och målar akvarell. Kommunicerar med min familj och mina vänner. Så förflyter mina dagar i en behaglig lunk.

Lilla terroristen kaxar

Vår valp Cheren blir bara kaxigare! Mot slutet av Moas vistelse här jagade Cheren bort Moa från hennes egen bädd. Moa var inte helt nöjd, men klok nog att välja sina krig. Hon la sig på golvet framför bädden där Cheren tronade. Moa försvarade dock sin matskål in i det sista mot valpens försök att äta upp även hennes mat.

Cheren har även förstått att det är hennes uppgift att valla tillbaka vår lilla rymmarkalv Ciccoria in i kalvbåset, så med glada skutt och lite bjäbb-bjäbb sköter hon den uppgiften plikttroget varje morgon. Häromdagen hade vår ponny Lucifer lyckats öppna dörren till sin spilta och stökat till ordentligt i stallet. Cheren drog sig dock lite betänksamt undan detta underliga djur med stora hovar. Då tycker hon bättre om att vakta så att inte hönsen smiter ut när jag lämnar deras dörr öppen för att hämta foder och vatten.

Inte så lätt att träffa mitt i prick varje gång...

Moas vakande öga vilar på Cheren. De är i par överallt förutom vid matskålen. Den vill Moa ha för sig själv. Moa deltar i uppfostran av den lilla valpen. Hon lär henne både bra och dåligt beteende... hmmm!

På natten blir de dock separerade. Jag sover i samma rum som Cheren så att hon ska känna sig trygg och så att omställningen inte blir allt för stor när Moa åker hem till sin familj.

Just nu tränar vi att Cheren ska komma när jag ropar hennes namn och så "pottränar vi". Eftersom det har varit så kallt tränar jag Cheren att göra sina behöv på en tidning. Idag fungerade det nästan felfritt. Inte så lätt att träffa mitt i prick varje gång...