Född på fel sida staketet!

I måndags kväll, strax före kl 21, föddes ytterligare en liten kvigkalv. Mamma till kalven är no 711 som ägs av Charlotte Beskow. Kalven föddes olyckligt nog utanför staketet. Kon tog antagligen spjärn mot staketet, eller också ville hon vända sig bort från de andra korna i hagen. Som tur var upptäckte vi missödet och kunde hjälpa mor och kalv att förenas. Här ser ni en liten filmsekvens från när vi precis har hittat dem.

I was out checking our pregnant moms before I went to bed last night and noticed that there was one missing, a sure sign that there was a calving going on. There was some noise from a corner in the calving pasture by the creek that dips down out of sight. When the cows/heifers are getting ready to calve they like to go off by themselves and hide down there. This one must have had her back to the fence and squirted her calf right between the bars and onto the other side.

Peter hämtade ett säck i juteväv som han lindade runt kalven. På så sätt kunde han lyfta den blöta och halkiga kalven över staketet och bort till behandlingsbåset. Så fort han bär iväg kalven följer mamman efter.

This calf wasn't really in any danger. It was probably at the most only 30 minutes old when I found it and trying to get up. That process might have gone faster had the mama been able to get at her baby and started cleaning it. All that vigorous licking is a powerful stimulant! The Angus breed is known for having very easy calvings and very vigorous new-born calves. These are very good traits and one of the main reasons we chose Angus.

På väg till behandlingsanläggningen var Peter tvungen att lägga ner kvigkalven en stund för att se till att all utrustning var på plats i behandlingsbåset. När han sedan skall lyfta kalven närmar sig korna snabbt. Är de aggresiva? Nej, - Nyfiket tar korna del i allt som händer. De känner Peter väl och litar på honom.

A lot their behavior in this sequence comes from plain old boredom. I've noticed this group looking for something to get excited about and then when they get the right excuse (a pilke of dirt, someone walking down the road, etc.) dashing around in circles with their tails in the air. As soon as they realized nothing more was going to happen the other two went back to eating. Mom, of course, hung out right on the other side of the pen, concerned about her baby.

Inne i behandlingsbåset sätter Peter på nummerlapparna på öronen, han kollar och rengör navelsträngen som fortfarande hänger kvar och han väger den lilla kvigkalven. Ja, så liten är hon inte. Kalven väger 37 kilo och är den största av de kalvar som fötts i år.

Mamman vet inte riktigt vad hon göra med sin lilla kalv. Hon puffar den lite hit och dit och sedan går hon iväg. Det är dock viktigt att hon börjar dia den. Det gäller att få igång produktionen av oxytocin så att mjölken rinner till, kalven diar och bindningen mellan mellan mamma och kalv blir stark. Hormonet stimulerar även sammandragningarna så att efterbörden rensas ut och kons hjärna så att hon blir "mammig".

Men, vad händer?! Kon försöker hindra sin kalv från att dia. Den förvirrade förstagångsmamman vänder och går ifrån sin kalv. Det är ju inte så bra. Peter bestämmer sig för att utnyttja hennes försvarsinstinkt och går och hämtar vår vallhund Athena. Så fort kon ser hunden skyndar hon till kalvens sida. Eftersom kon fokuserar på hunden, kan nu kalven börja dia i lugn och ro! Slutet gott, allting gott!

Vår affärsidé är att sälja dräktiga kvigor och sedan göra ett avtal med ägaren som innebär att vi ( d v s Peter) tar hand om och sköter kon och ägaren får en årlig avkastning som kan tas ut i form av ekologiskt kött (Grass-fed biff) eller pengar. Närproducerad miljövård! Vi har en dräktig kviga till försäljning före midsommar och förhoppningsvis 2-3 dräktiga kvigor till försäljning i höst. Intresserad? Kontakta oss!

Pengar som gräs...

Ja, tänk om vi hade det. Smakar det så kostar det! Det är en annan gammal klyscha som vi kan instämma i. Det kostar att starta upp en ny rörelse och det kommer att ta tid innan vi kan glädjas åt resultatet.

De närmsta planerna handlar om att vi skall bygga en mindre behandlingsanläggning nere på åkern. Vi vill att veterinären, klövverkaren och vi själva ska kunna hantera korna på ett lugnt och säkert sätt.

Bebisar, blommor och massor att göra

Den 11 maj flyttades de kor som redan kalvat ner på sommarbetet tillsammans med våra årskalvar. Flytten går till på så sätt att Peter lyfter kalven och bär in den i vårt hästsläp. Efter en stunds förvirring promenerar kon efter kalven upp i släpet. Som ni ser står alla de andra korna och undersöker både traktor och släp med stort intresse. Tjurkalven Beskow fick dock stanna kvar i hagen eftersom Peter vill ha hans mamma under observation några dagar. Han tycker att hon verkar lite väl svullen i juvret.

När korna kom ner i hagen blev det en lång seg strid om rangordningen mellan 703, Bétulas mamma och 708, kallad Sippan. Först försökte de knuffa varandra ur jämvikt. Sedan började de snurra runt varandra, flank mot flank. Det såg ut som en lustig dans. Round and round they go. When they stop nobody knows. At least we didn't wait around to see the end of this pasture power struggle. And the point of it all was pretty moot the next day once I brought the old boss cow down and the whole hierachy got reordered again, this time without any physical fighting. Age and experience counts for something among cows!

Den 12 maj, fick vi ännu en liten kvigkalv! Förlossningen gick snabbt och enkelt och den lilla vägde 34 kilo. Hon ska heta Begonia. Så nu har vi kalvarna Beskow, Bétula och Begonia. Vi förväntar oss tre kalvar till.

Helgen därefter, 15-17 maj, var jag ensam med ansvaret för alla djur. Ensam med ansvaret hela helgen! Min dagsplanering såg ut ungefär så här: Promenera hunden, kolla kor, ge hö till häst, mata kanin, mata mig själv, städa, promenera hunden igen, kolla kor, ge hö till häst, mata kanin, mata mig själv, städa...

Help from our friends

Nora and I went down to Halland last weekend to see "Gösta Berlings Saga", Mike's final class production at Katineberg's Folkhögskola. We had a couple of hours over on Saturday and went over to visit with Bo and Ann-Mai Rahmberg at Kulla Ranch outside of Veddige. Everybody had a good time. Nora got to help feed a "bottle baby" whose mom had died of E.Coli mastitis a couple of weeks earlier. And I picked Bo's brain about corral design and cattle handling. We both came away with some interesting ideas to try back home at Örby. In the car on the way back Nora asked if we couldn't start feeding our calves with a nipple bottle just for fun. When asked why we would want to do that when our Angus moms did such a good job of feeding their own calves Nora replied that then she could get closer to the calves and pet them. Hmmm. Never thought of it that way.

One cocky little dog!

I came out with Athena after lunch today and spotted a fox slowly working his way towards "Bescow the Bull Calf". Nothing would have happened since a calf is too big for a fox. (They usually eat mice and hate confrontation with anything much bigger.) However, Athena and I spotted him before he saw us and I sicced her on him. Boy was Athena pissed that something was getting close to her cows! She exploded into a black and white ball of fury after the fox, barking and threatening him with a very violent end. What power! What speed! It was like watching a very noisy little fighter plane zipping along 15 centimeters over the ground. The fox got the point immediately and made a beeline for the woods. Athena chased him out of the pasture, over the creek, across the newly planted barley field and into the woods where he promptly lost her. That was one cocky little dog that came out of the woods a minute later. I don't expect the fox back anytime soon, which was the point of the exercise.

Småttingar!

Döm om vår förvåning!
Årets första kalv låg och väntade på oss i morse, - född en vecka för tidigt! Kalven ägs 50/50 av oss och av Charlotte Beskow, som har gått in som investerare i vårt projekt Örby Angus, så den lille tjurkalven går under benämningen "Tjuren Beskow".

Tror ni inte att det låg en till liten kalv när vi kom ut efter lunch! En liten kvigkalv. Hur söt som helst! Jag har filmat och fotograferat så mycket att jag har slut på batterier i kameran.

Här bifogas bilder på den lille tjurkalven och lilla kvigkalven som föddes igår.

Bilder och film på tjurkalven: En stadig, frisk och pigg krabat. Mamma Mu har fullt sjå att hänga med.

Bilder och film på kvigkalven: Som ni ser på bilden så är kalven alldeles nyfödd och ligger lite omtumlad i gräset. På nästa bild har mamman, Nr 703, puffat henne så att hon har stigit upp på vingliga ben. Det är en väldigt liten och nätt kvigkalv. Bifogas även en film på vår lilla söta kvigkalv. Här vågar sig Tjuren Beskows Mamma fram för att hälsa på den lilla nyfödda.

I think this first calf heifer (703) has got the makings of a star mamma. She is on her baby 24/7, never further than a meter away at all times. Beautiful to see.

Vad har vi inte lärt oss...

Den gångna vintern har vi,- eller framförallt Peter, skottat koskit. När det regnar så är det ett elände, för då blir det en enda sörja. När det är kallt fryser det fast. Dessutom, när det blir kallt, så behöver korna mer att äta och då skiter de ännu mer... och så är det mer som blir fastfruset och mer som ska skottas när det har tinat.

Tanken var att korna skulle stå bara på torv eftersom Peter är allergisk mot halm. Torven är utmärkt eftersom den suger upp all fukt på ett utomordentligt bra sätt. Underlaget blir dock inte tillräckligt fast. Vi kom snart på att vi var tvugna att varva torv och halm för att få en stadigt grund för korna att stå på.

Summa summarum så är det en hel del förbättringar som måste göras inför nästa vinter. Det räcker inte med bara förbättringar. Vi måste göra en smärre utbyggnad så att de kalvar som föds nu i maj månad får plats.

Miljövänlig mat till korna

Tanken är ju att våra kor ska äta obesprutat gräs från våra egna marker. Detta ska gödslas naturligt och inte med konstgödsel. Lätt som en plätt, eller...

Nja, vill vi att hela produktionen ska ske så miljövänligt och resurssnålt som möjligt, så har vi faktiskt en hel del att fundera igenom.

Först måste vi tänka igenom var gräset skall odlas. Sedan handlar det om hur vi ska få gräset till kon, eller hur vi ska få kon till gräset. Hur ska det gödslas? Ska det plöjas, eller ska vi försöka oss på miljövänlig odling utan plöjning?

Funderandet och projekterandet fortsätter!

Vårt vinterviste

Under den del av året när inte gräset växer skall kor vistas under tak, så är det bestämt. Det kan man ju tycka vad man vill om, kor är ju skapta för att vara utomhus och tål väldigt låga temperaturer. Däremot tål de inte att bli alltför blöta, i längden, utan de måste kunna dra sig undan på torr mark.

Nå, det blev väldigt bråttom att bygga vintervistet efter de regler och förordningar som finns. Vi hade dock ett gammalt vagnslider som utan större insatser kunde omvandlas till en godkänd boning för djuren. Men golv behövde gjutas i betong och vatten och el behövde installeras. Dessutom behövde vi göra lämpliga avdelningar för de unga kvigorna och en för de äldre korna. De behöver nämligen olika energimängd. Korna skall äta lite magrare, annars blir de bara feta. Kvigorna däremot behöver rikligt med näring för de växer fortfarande.

Vi hittade bra byggmodeller från Canada som vi tyckte passade vår affärsidé och vår anläggning. Avdelningarna byggs av trä och vi hade redan lämpligt virke liggande, så det var bara att sätta igång.

Riktigt snyggt blev det!