Det började så bra... Moa skällde på kalvarna varje morgon, så jag tänkte att det finns nog lite vallhundstendenser där iallafall.
Men vad tror ni hände imorse? Då hade Ciccoria, min lilla rymmarkalv, lyckats ta sig ut igen - trots dubbla stängsel (både ordinarie samt ett fårstängsel utanför).
Ja, ni ser på bilden... Moa blev alldeles paralyserad och Ciccoria kunde nosa på henne, buffa och puffa lite som hon ville. Jag undrar vad som rörde sig i den lilla kalvens huvud.
Trodde hon att Moa var en annan kalv eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar