Pengar som gräs...

Ja, tänk om vi hade det. Smakar det så kostar det! Det är en annan gammal klyscha som vi kan instämma i. Det kostar att starta upp en ny rörelse och det kommer att ta tid innan vi kan glädjas åt resultatet.

De närmsta planerna handlar om att vi skall bygga en mindre behandlingsanläggning nere på åkern. Vi vill att veterinären, klövverkaren och vi själva ska kunna hantera korna på ett lugnt och säkert sätt.

Bebisar, blommor och massor att göra

Den 11 maj flyttades de kor som redan kalvat ner på sommarbetet tillsammans med våra årskalvar. Flytten går till på så sätt att Peter lyfter kalven och bär in den i vårt hästsläp. Efter en stunds förvirring promenerar kon efter kalven upp i släpet. Som ni ser står alla de andra korna och undersöker både traktor och släp med stort intresse. Tjurkalven Beskow fick dock stanna kvar i hagen eftersom Peter vill ha hans mamma under observation några dagar. Han tycker att hon verkar lite väl svullen i juvret.

När korna kom ner i hagen blev det en lång seg strid om rangordningen mellan 703, Bétulas mamma och 708, kallad Sippan. Först försökte de knuffa varandra ur jämvikt. Sedan började de snurra runt varandra, flank mot flank. Det såg ut som en lustig dans. Round and round they go. When they stop nobody knows. At least we didn't wait around to see the end of this pasture power struggle. And the point of it all was pretty moot the next day once I brought the old boss cow down and the whole hierachy got reordered again, this time without any physical fighting. Age and experience counts for something among cows!

Den 12 maj, fick vi ännu en liten kvigkalv! Förlossningen gick snabbt och enkelt och den lilla vägde 34 kilo. Hon ska heta Begonia. Så nu har vi kalvarna Beskow, Bétula och Begonia. Vi förväntar oss tre kalvar till.

Helgen därefter, 15-17 maj, var jag ensam med ansvaret för alla djur. Ensam med ansvaret hela helgen! Min dagsplanering såg ut ungefär så här: Promenera hunden, kolla kor, ge hö till häst, mata kanin, mata mig själv, städa, promenera hunden igen, kolla kor, ge hö till häst, mata kanin, mata mig själv, städa...

Help from our friends

Nora and I went down to Halland last weekend to see "Gösta Berlings Saga", Mike's final class production at Katineberg's Folkhögskola. We had a couple of hours over on Saturday and went over to visit with Bo and Ann-Mai Rahmberg at Kulla Ranch outside of Veddige. Everybody had a good time. Nora got to help feed a "bottle baby" whose mom had died of E.Coli mastitis a couple of weeks earlier. And I picked Bo's brain about corral design and cattle handling. We both came away with some interesting ideas to try back home at Örby. In the car on the way back Nora asked if we couldn't start feeding our calves with a nipple bottle just for fun. When asked why we would want to do that when our Angus moms did such a good job of feeding their own calves Nora replied that then she could get closer to the calves and pet them. Hmmm. Never thought of it that way.

One cocky little dog!

I came out with Athena after lunch today and spotted a fox slowly working his way towards "Bescow the Bull Calf". Nothing would have happened since a calf is too big for a fox. (They usually eat mice and hate confrontation with anything much bigger.) However, Athena and I spotted him before he saw us and I sicced her on him. Boy was Athena pissed that something was getting close to her cows! She exploded into a black and white ball of fury after the fox, barking and threatening him with a very violent end. What power! What speed! It was like watching a very noisy little fighter plane zipping along 15 centimeters over the ground. The fox got the point immediately and made a beeline for the woods. Athena chased him out of the pasture, over the creek, across the newly planted barley field and into the woods where he promptly lost her. That was one cocky little dog that came out of the woods a minute later. I don't expect the fox back anytime soon, which was the point of the exercise.

Småttingar!

Döm om vår förvåning!
Årets första kalv låg och väntade på oss i morse, - född en vecka för tidigt! Kalven ägs 50/50 av oss och av Charlotte Beskow, som har gått in som investerare i vårt projekt Örby Angus, så den lille tjurkalven går under benämningen "Tjuren Beskow".

Tror ni inte att det låg en till liten kalv när vi kom ut efter lunch! En liten kvigkalv. Hur söt som helst! Jag har filmat och fotograferat så mycket att jag har slut på batterier i kameran.

Här bifogas bilder på den lille tjurkalven och lilla kvigkalven som föddes igår.

Bilder och film på tjurkalven: En stadig, frisk och pigg krabat. Mamma Mu har fullt sjå att hänga med.

Bilder och film på kvigkalven: Som ni ser på bilden så är kalven alldeles nyfödd och ligger lite omtumlad i gräset. På nästa bild har mamman, Nr 703, puffat henne så att hon har stigit upp på vingliga ben. Det är en väldigt liten och nätt kvigkalv. Bifogas även en film på vår lilla söta kvigkalv. Här vågar sig Tjuren Beskows Mamma fram för att hälsa på den lilla nyfödda.

I think this first calf heifer (703) has got the makings of a star mamma. She is on her baby 24/7, never further than a meter away at all times. Beautiful to see.

Vad har vi inte lärt oss...

Den gångna vintern har vi,- eller framförallt Peter, skottat koskit. När det regnar så är det ett elände, för då blir det en enda sörja. När det är kallt fryser det fast. Dessutom, när det blir kallt, så behöver korna mer att äta och då skiter de ännu mer... och så är det mer som blir fastfruset och mer som ska skottas när det har tinat.

Tanken var att korna skulle stå bara på torv eftersom Peter är allergisk mot halm. Torven är utmärkt eftersom den suger upp all fukt på ett utomordentligt bra sätt. Underlaget blir dock inte tillräckligt fast. Vi kom snart på att vi var tvugna att varva torv och halm för att få en stadigt grund för korna att stå på.

Summa summarum så är det en hel del förbättringar som måste göras inför nästa vinter. Det räcker inte med bara förbättringar. Vi måste göra en smärre utbyggnad så att de kalvar som föds nu i maj månad får plats.

Miljövänlig mat till korna

Tanken är ju att våra kor ska äta obesprutat gräs från våra egna marker. Detta ska gödslas naturligt och inte med konstgödsel. Lätt som en plätt, eller...

Nja, vill vi att hela produktionen ska ske så miljövänligt och resurssnålt som möjligt, så har vi faktiskt en hel del att fundera igenom.

Först måste vi tänka igenom var gräset skall odlas. Sedan handlar det om hur vi ska få gräset till kon, eller hur vi ska få kon till gräset. Hur ska det gödslas? Ska det plöjas, eller ska vi försöka oss på miljövänlig odling utan plöjning?

Funderandet och projekterandet fortsätter!

Vårt vinterviste

Under den del av året när inte gräset växer skall kor vistas under tak, så är det bestämt. Det kan man ju tycka vad man vill om, kor är ju skapta för att vara utomhus och tål väldigt låga temperaturer. Däremot tål de inte att bli alltför blöta, i längden, utan de måste kunna dra sig undan på torr mark.

Nå, det blev väldigt bråttom att bygga vintervistet efter de regler och förordningar som finns. Vi hade dock ett gammalt vagnslider som utan större insatser kunde omvandlas till en godkänd boning för djuren. Men golv behövde gjutas i betong och vatten och el behövde installeras. Dessutom behövde vi göra lämpliga avdelningar för de unga kvigorna och en för de äldre korna. De behöver nämligen olika energimängd. Korna skall äta lite magrare, annars blir de bara feta. Kvigorna däremot behöver rikligt med näring för de växer fortfarande.

Vi hittade bra byggmodeller från Canada som vi tyckte passade vår affärsidé och vår anläggning. Avdelningarna byggs av trä och vi hade redan lämpligt virke liggande, så det var bara att sätta igång.

Riktigt snyggt blev det!

Äg din egen gräsätande biff

Så fort vi hade köpt våra kor, kvigor och fått våra kalvar, började goda vänner att anmäla intresse för att köpa kött i framtiden. Det är inte lätt att få tag på ekologiskt kött från lokalproducerade biffdjur, som är helt uppfödda på gräs.

Vi insåg att vi inte på långt när hade tillräckligt med djur för att kunna försörja våra hungriga vänner med ekologisk biff. Dessutom hade hela projektet kostat långt mer än vad vi hade räknat med.

Nu satte vi oss ner och funderade, diskuterade och började skriva på vår affärsplan. Det tar tid att få lönsamhet i köttproduktion, nog borde det finnas möjliga "riskkapitalister" bland våra vänner som skulle kunna stödja projektet. Det här var under början av sommaren och alla världens börser rasade.

- Kor är iallafall en säkrare investering än aktier, konstaterade Peter, när jag kved över börsraset och mina aktier som rasade i värde. Hmmm, tänkte jag, samma situation som jag befinner mig i, befinner sig många av mina vänner och bekanta i.

Peter hade läst artiklar från Kanada där man hade tagit fram ett leasingkoncept på kor. Vi började att studera vilka möjligheter som det skulle kunna erbjuda.

Vi har ju hela tiden sett det här med våra kor som ett familjeprojekt. Vi vill att våra barn och ungdomar skall se hela näringskedjan från ax till limpa. Förhoppningen är naturligtvis att de ska dela vårt intresse för mat och miljö. Naturligvis finns det fler familjer som resonerar som vi och som har tröttnat på plastinpackad mat av medioker kvalité som erbjuds i matdiskarna.

Så vår affärsidé är att sälja dräktiga kvigor till de som är kvalitetsmedvetna och vill veta vad de äter för mat. Vi sköter djuren åt dem och så delar vi på avkastningen, d v s vi delar på varje kalv som föds.